DOGGBOKEN

Nu har vårterminen börjat! Vet inte riktigt vilken klass… Labradorklassen får vi nog kalla oss!

De flesta i min klass är från samma kull som jag, men det var med två killar från en annan skola också. En var svart å jättestor. Han heter Rex. Och så var den en blond cool kille som hette Kick.

Denna första skoldag fick vi gå bredvid husse (ja, alltså alla hundar gick bredvid sin husse eller matte. Jag fick alltså gå med Jocke). Vi fick sitta och titta på när de andra gjorde kul grejor (en av de värsta övningarna idag tycker jag!). Men vi fick också springa låååångt. Lååååånga linjetag tyckte jag matte säga att det heter.

Hela dagen var superspännande! Och kall! Så efter 2,5 timme verkade alla nöjda och ville gå in och äta fika. Men si, så blev det inte. Min mamma (jo, det är sant!) min mamma Mary och hennes kumpan Abbey hade ätit upp hela 20 semlor. Och allt detta medan vi andra jobbat och hämtat dummys i kylan.

Men det var inte så farligt. Matte å husse åt ost i bilen. Och jag fick ett ljuvligt märgben.

Här är förresten några bilder från första skoldagen i Skurup hos Tina och mitt gamla barndomshem!

Tack för alla fina gratulationer på min tvåårsdag!

Och för alla goda ben!

 Hurra för Fox idag!

Den 26 februari 2008 föddes Fox och hans kullsyskon nere i Skurup.

2½ månad senare flyttade han till oss i Göteborg, den lille röde. Tack Tina för att vi fick bli matte å husse till Fox!

Inte för att vara allt för elak, men matte har allt varit för slö den senaste tiden! Hon tar väl något foto då och då. Men sen då? Vad händer då? Just det – ingenting!

Men, nu har JAG (Fox alltså)  fått tag i kameran och överfört några bilder från den senaste tiden med den fantastiska snön! Så här kommer en liten bilddagbok.

Idag hände det spännande saker! Inte för mig så mycket, mer för matte å husse. Här berättar matte vad som hände:

Joakim och jag åkte iväg vid 8.30 med bilen för att åka till jobb å träning. På stora vägen såg vi en hund. En väldigt lös och ledig hund! Ingen husse. Ingen matte. Och absolut inget koppel.

Så vi stannade bilen och pratade lite med hunden. Han såg mycket lycklig och fri ut, och forfarande ingen människa i sikte. Vi tog på honom ett koppel och gick tillbaka till bilen där vi satte honom i bakluckan.

Vi körde runt i området en stund för att se om vi hittade någon hundlös människa. Men icke då. Jag ringde Polisen och berättade att vi hade hittat en hund. De lät glada, men hade inget direkt förslag på vad vi skulle göra med honom. De skulle återkomma till mig om en stund.

Då kom husse Jocke på att vi skulle ringa vår granne.
- Hon har koll på hundarna i området!

Så vi ringde henne och hon tyckte sig känna igen hunden på vår beskrivning. Men så sa hon en mycket bra idé:

- Åk till Smådjursakuten och be dem skanna hundens chip!

Och si det gjorde vi. På Smådjursakuten var de väldigt gulliga och hittade både chip och vem som var matte till Kaijlo, som tydligen vår tillfällige gäst hette.

Efter cirka 20 minuter på Smådjursakuten kom en lite chockad, men lycklig matte och hämtade Kaijlo! Tydligen hade han tyckt att trädgården inte var rolig längre, och tagit sig en promenad. Kanske fanns det någon snygg tjej i närheten, vad vet man?

Men nu är han i alla fall hemma, inte riktigt lika fri – men lycklig!