Asklunds hundliv
Vad handlar det om?

Detta är en dagbok för den Asklundska flocken.
I flocken ingår Sofia, Joakim och jaktlabradorerna Fox (han som är röd som en räv) och Nero (ja, den svarte då), den lille brune jaktcockerspanieln Hobby och nytillskottet: salukin Spiff.
Har du frågor och funderingar?
Maila då till:
info@asklunddesign.se

Kommentarer…
Doggbok per hund
Månadsvis

Månadsarkiv: december 2005

Förra helgen åkte vi tidigt på morgonen till skogen där vi alltid hittar mängder av dummys.
Kyligt
Det var brrrkallt!

Spännande skog
Solen hade knappt gått upp när vi kom till skogen

Ton-i-ton
Dagen till ära tog jag på mig den kamoflagefärgade pälsen!

Djungeln...?
Jag satte mig ner för att kontemplera en liten stund, då plötsligt matte pekade på mig och ropade till Jocke:
– Titta så fint Hugo sitter där i djungeln!
Men jag tyckte mer att jag satt i vanlig hederlig ljung…

När solen tittade fram och jag hade fått luktat omkring i skogen en stund, vad det dags för arbete!
Catch hade tagit med sig sin Roger till skogen denna lördag han med. Sicken tur!
Vi gjorde alla möjliga spännande saker. Men mest handlade det om att hämta hem små påsar, fyllda med sågspån och sand från skogen.
Så gjorde Roger en luring. Han kastade två dummys upp i luften, så de föll rakt ner framför oss. Sen gick vi därifrån! Jag tänkte på de där dummysarna, som låg i skogen alldeles ensamma hela vägen tillbaka. När vi kom ut ur skogen, vände vi av tvärt och gick mot bilarna. Jag var helt säker på att alla våra människor hade glömt vad de just hade gjort – slängt dummys i skogen utan att någon fått hämta dem!
Men då sa äntligen Roger:
– Nu skall vi se om de här två hundarna minns något. Och så har vi ju gått i en triangel. Nu är det svårt!
Undra vad Roger menade med ”minns” och ”svårt”. Och vaddå ”triangel”? Vi hade gått och gått och gått, långt från dummysarna, som nu låg snett bakom oss, långt inne i skogen. Men en ”triangel”?
Så fick Catch och jag sätta oss fint, så skickade Roger iväg Catch in i skogen och han stack iväg!

Catch fick ge sig iväg in i skogen först
Här kommer Catch tillbaka med en av de stora röda!

...och så var det min tur!
Och nu var det min tur!

Jag hittade också en dummy i skogen!
Jag hittade också min dummy! Och så glada våra människor blev! Jag undrar om inte de själva hade lite svårt med minnet med trianglar och allt…

Mitt i all glädjefnatt utropar matte ett mindre skri!
– Jag har tappat godispåsen! Den fina påsen som jag fick i födelsedagspresent! Bomber och granater! Den ligger någonstans i skogen…!
Jag visste ju direkt vad jag ville göra, men då sa Roger:
– Nu får vi låta hundarna jobba på riktigt!
Vi gick tillbaka en liten bit utmed skogsbrynet. Sedan pratade matte med mig:
– Hugo, du vet den där påsen som jag alltid har med mig, den med Frolic i. Nu har jag tappat den. Någonstans i skogen. Vill du hämta den åt mig?
– Självklart! voffade jag! Och så iväg!
Jag sprang rakt in i skogen och kryssökte. Då fann jag doften av frolicpåsen. Där! Där låg den!
När jag kom inspringande med den strålade hela matte av lycka. Och jag fick mängder av innehållet i påsen!

Här sitter jag fast
Matte kramade mig väldigt länge efter det att jag kom in med påsen. Hon hade nog längtat mycket efter godiset…

Dagen efter, på söndagen, var det lika kallt som dagen innan. Härligt!

Här ser du mig och matte, långt ifrån husse
Kolla så långt bort jag och matte är!

Här kommer jag husseeeee!
Här kommer jag husseeeeee!

Så här sprang jag mellan husse och matte många gånger. Vet inte varför, men de kallade mig Ferrari istället för Hugo hela den dagen!

Hugo och Fia i motljus
Solen började just gå upp, då kom resten av hundarna. Sen kastades det dummys hit och dit, i vass och i lera. Och jag hittade dem alla!

Något jag tycker är riktigt bra med denna årstid är saffransbullarna. Men det är väldigt fint med alla ljus på natten också!

Snart är det jul!

God Jul önskar vi alla till er alla!

Så var det då helg, och en ljuvligt sval lördagsmorgon!

Soluppgång
Och så här såg himlen ut.

Vi åkte till den där ”aaamundöööön” och där fanns Catch med sin människa Roger!

Äng
Jag och Catch hjälptes åt att hitta dummys på ängarna. Vi hade riktigt roligt!

Vilar sig stark
Efter så mycket äng-springande så blir man mycket trött. Och man skall ju vila sig i form. Jag tog tillfället i akt och vilade in formen i soffan.

Dagen efter var det inte riktigt lika tjusig himmel. Den gick mer i grått…
Vi åkte till en sumpig, gräsig, underbart kletig hage! Jag gissar på att kor bor här annars.
Jocke hittade Gunde
När jag strosade omkring och nosade runt i leran, ropade husse på mig. Ivrigt pekade han mot vattnet och sa:
-Gunde är här! Kolla Hugo! Gunde!
Självklart blev jag nyfiken. Gunde är säkert något gott, tänkte jag!

Hugo anar Gunde
Jag spanade och vädrade…

Hugo kollar in Gunde
Staketet var i vägen, så det var bara att göra som Jocke; ställa sig på bakbenen!

Gunde Svan med vänner
Där var GUNDE! Och alla hans vänner!

Nu räcker det
Men det räckte fullständigt att se dem så där på avstånd. Lite läskiga faktiskt. Fåglar skall vara kalla, grå och ligga still med en gummisnodd om midjan! Inte bräka så där högt, ha så långa halsar och huggtänder!

När husse och jag hade tittat klart på fåglarna, kom ett helt gäng med hundar! Och Catch var också med.
Sen bar det av ner på ängen igen. Där fick jag springa efter dummysar! Leran skvätte om tassarna!
Även matte och husse fick sitt lystmäte av leran. Här ser du hur mattes ben såg ut efter vår stund på ängen.
Lerig matte

När vi kom hem fick jag ett stort tuggben.

Gott ben
Jag kommer ihåg att jag fick ett sånt här för länge sedan… Då tog det flera veckor för mig att äta upp. Men detta ben klarade jag av på två dar!

Hugo och Råtta har fikapaus
Under veckan har jag tagit igen mig. Här ligger jag och Råtta och fikar.

Sussa sött
Som sagt, man vilar sig i form!