Asklunds hundliv
Vad handlar det om?

Detta är en dagbok för den Asklundska flocken.
I flocken ingår Sofia, Joakim och jaktlabradorerna Fox (han som är röd som en räv) och Nero (ja, den svarte då), den lille brune jaktcockerspanieln Hobby och nytillskottet: salukin Spiff.
Har du frågor och funderingar?
Maila då till:
info@asklunddesign.se

Kommentarer…
Doggbok per hund
Månadsvis

Månadsarkiv: maj 2006

Det var faktiskt inte bara detta med korv som hände i helgen. Vi gjorde massa annat roligt också!

På lördagen åkte vi till Varberg! Men inte för att träffa FarMorr och FarFar (husses föräldrar alltså) utan för att få träffa Theo med vidhängande föräldrar!

Möte med släkten
Här ser ni när jag har ett möte med släkten.

Under kvällen satt människorna mest och tittade på tv, medan de omvartannat sjöng, lallade och buade. Har ingen aning om vad de sysslade med. Men de var väldigt engagerade!

Va det ser gott  ut...
Den där ser väldigt god ut Theo… Vääääldigt god!

Mums va gott det var!
Tack! Den var faktiskt riktigt god! Då vet jag att jag gillar melon också!

Besök på herrgård
Nästa dag åkte vi länge med bilen. Matte och husse sa att vi skulle till Smillas matte Lotta! Jag var verkligen glad för detta, tänk att äntligen få träffa Lotta! Det var ju superlänge sen!
Inte nog med att Lotta var där! Hugo och Morris matte Lillian var också där på herrgården! Och eftersom de inte hade med sig varken Hugo, Morris eller Smilla, så blev jag fursteligt mottagen, som enda hund i huset!

Ett paket till flickorna
Här har jag just lämnat över ett paket till tjejorna. Även om det inte syns på bilden, så kan jag berätta att det är en dörrmatta med hundtassar på!
Detta var lite som en inflyttningspresent. Lillian och Lotta har nämligen skaffat sig en herrgård där de gör god mat och ser till att gästerna sover gott. Matte säger att jag skall skriva deras webbadress också. Så här kommer den:
www.jordhammarsherrgard.se


Efter en stund var det tyvärr dags att gå. Hoppas vi ses snart igen Lillian och Lotta!

Lera på Game Fair
När vi ändå var i krokarna så åkte vi till en leråker. Där skulle matte och husse på en mässa. Sagt och gjort. När vi hoppade ur bilen var det bara molnigt. Efter en stund öste det ner! Men vad gjorde väl det? Jag fick se labradorer och golden som apporterade! Åh, jag ville också vara med!
Men matte och husse sa hela tiden till varann:

– Åh, detta var bra träning för Hugo!
Jag fattar inte något. Jag gjorde ju ingenting! Jag tittade ju bara på! Jaja, de där människorna har sin egen idé om träning förstår jag.

Naturbild från Trollhättan
Och när vi ändå var så långt hemifrån, åkte vi och tittade på husses arbetsplats parkering.
Detta är alltså en naturbild från Trollhättan!

Den senaste tiden har det ju varit ett evigt babbel om detta med dummys hit och dummys in. Det mina människor inte har förstått är att jag inte velat lämna de röda dummysarna till dem. Inte konstigare med det!
I måndags var vi och Catch med sin Roger ute vid Partille Brukshundsklubb. Vid klubben fanns det en finfin tjärn där det plaskade ner massa dummys!

Hugo simmar
Här har jag hittat en! Och jag simmar för glatta livet! Husse skall inte få tag i dummyn, det är ett som är säkert!

Ingen nöjd matte
För min del så tyckte jag detta var utmärkt! Mina människor fick frisk luft (typ 10° C, mattes tillägg) lång promenad och de fick även skutta lite i kärret när jag fintade dem med dummyn.
Ett perfekt träningspass för den mänskliga kroppen!
Men vad jag förstod på min mattes kroppspråk och andra läten, så var hon inte riktigt nöjd…
Catch med sin Roger
Catch tyckte jag gjorde helt rätt att inte komma in med de röda. Han hade gjort precis likadant! Om han bara hade vågat, tror jag!

Efter den här eftermiddagen var mina människor tystlåtna och ganska så buttra.
På tisdagen sa inte matte ett ord till mig. Jo, ett! Och det var SITT!
Och husse tittade inte ens på mig!
Det kändes sådär… Undra om mina människor mår bra, tänkte jag.
Onsdagen började precis som tisdagen – tyst å eländig.
Plötsligt ropade matte på mig med typ kvittrig röst:
– Kooooomhiiiiiiit Huuuugoooo!
Och vad hade hon till mig tro?
Jo, korv!
Precis när jag svalt korvbiten, fick jag en dummy!
Hahaa! Dumma matte! Den skall hon inte få tillbaka! Så jag stack iväg till vardagsrummet.
Men vänta här nu… Där låg det ett helt gäng med dummys! Och matte hade ju korv…
Om jag springer tillbaka med dummyn kanske jag får en bit till…
Så det gjorde jag. Slurp! En korvbit blev min! Men matte tog inte dummyn! Hallå?! Så det gjorde jag! Snabbt iväg!
Men korv är ju väldigt gott… så jag sprang tillbaka med dummyn. Och så fick jag en korvbit! Plus en dummy!
Helt fantastiskt! Jag hade både korv och dummy!
Inte nog med att mitt trick funkade en gång. Nä, matte matade på med korv hur länge som helst!
Så kom då husse hem. Både han och matte hade packat stora väskor, bara för att gå ut i vår lilla skog… Mysko…
Vad hände där tror ni? Jo, husse tog fram massa dummys och strösslade ut dem i skogen! Och jag efter! Och när jag kom in med en fick jag korrrrrv! Massa korrrrrrv! Och så fick jag genast springa iväg och hämta fler röda dummys! Helt fanastiskt! Detta höll vi på med tills jag inte visste om jag hade hämtat eller lämnat. Men korrrrrvi fick jag i mängder!

Så i torsdags var vi iväg och träffade kompisarna; Brasse, Curry, Catch, Casper och Ezza. De hade med sig alla sina människor också.
Så gjorde husse så där igen – först visade han vad som fanns i godispåsen, sen kastade han ut en dummy.
Jag är ju inte dum, så jag sprang och hämtade den röda och fick korv!
Då säger en av människorna:
-Vad har hänt?!

Jag hade munnen full med korv, så hon hörde inte vad jag sa. Men vad jag ville ha sagt var ju självklart:
Visst är det underbart! Mina människor har äntligen förstått! Svaret stavas
KORV!

Här kommer jag!