DOGGBOKEN

‘Hugo’

Idag är en tung dag.
Hugo, vår älskade gule Hugo, har somnat in. Det har varit många glädjestunder, men tyvärr för många svårigheter. Den sista tiden var han aggressiv mot andra hundar och valpar. Och det på ett sätt som vi inte har kunnat hjälpa honom att bli av med.
Hugo, du har gett oss otroligt mycket fint! Tänk så mycket vi har fått uppleva med dig. Att behöva ta detta beslut, är något av det värsta vi har varit med om. Men när vi inte kunde göra mer för dig, var detta det enda riktiga, för dig.
Hoppas du finner dummys i mängder och Frolic i överflöd, dit du kommer.
Älskar dig.
Din Fia och Jocke

Så skulle då jag och mina människor flytta. De flyttade in kartonger och pryttel i lägenheten. Men de stora sakerna skulle komma på lördagen.
Och så kom lördagsmorgonen. Men det blev inte riktigt som det var tänkt. För precis när vi vaknade tidigt på morgonen, så kom det plötsligt ohyggliga mängder vatten ur väggen i klädkammaren! Japp, i den nya, fina, lägenheten! Det fullständigt forsade ut! Matte å husse sprang omkring, och det gjorde jag också. Efter en timmes forsande, fick tillslut guubarna stopp på vattnet.
Nu har tre familjer fått flytta ut.
Brandkåren, byggplatschef, rörmokare, snickare, skadereglerare, försäkringsmänniskor, byggentreprenörer, sanerare. Alla har jag träffat! Alla ville hälsa på mig! Och som jag pussades! Det var en riktigt spännande vecka.
Men nu har vi alltså flyttat därifrån. Det finns inget golv i lägenheten, säger matte.
Vet inte hur glada matte å husse är, men jag är överlycklig! Nu får vi ju bo på bästa stället igen – på Landet!

Här lugnar jag Jocke lite, mitt i hela kaoset. Det gäller ju att hålla lugnet när det är så här stökigt

Här ser ni brandmännen uppifrån. Det var i vår lägenhet själva läckan var, men lägenheten inunder fylldes snabbt med 20 cm vatten, i alla rum! Även den bredvid blev fylld…

Så här eländigt såg det ut i entrén hos damen inunder oss.

Men men, matte rabblar en ramsa, dag ut och dag in, som tydligen skall hjälpa:
Allt som inte dödar, det härdar

Idag, söndagen den 28 oktober 2007, flyttade Brumma hemifrån. Vi kommer att sakna henne, men nu skall hon börja arbeta och göra riktiga saker i livet. Inte bara hoppsa omkring här på landet och leka! Nu blir det att jobba!
Så vi önskar dig lycka till Brumma!
Vi tackar för fantastiskt lärorikt och roligt 1½ år som vi fick vara med dig!

Voff å slick!
Hugo, Jocke å Fia

Brumma i full fart

Så var det då helg och jag och Brumma frågade oss:
Och vart skall vi få åka idag?

Det blev till en stor åker! Matte och husse kallade den för Bröndome. Tydligen ligger denna enorma åker ungefär vid Kungsbacka, alltså där jag går och får massage på Hälsa & Helhet. Och då vet ju alla vart det ligger!

Och här skulle det alltså tränas lure coursing! Husse förklarade för mig att det är simulerad harjakt. En lång lina dras genom trissor, som sätts i marken. I slutet av snöret sitter en hare (jag tyckte mer det såg ut som en stor plastpåse…). Och i andra änden är det en motor, som vinchar in snöret!
En människa ropar:
Håll i hundarna!
och sen kommer själva startropet:
Tallyho!
Då släpper man iväg just den hund som skall springa loppet. Och iväg efter plastpåsen, med en jäddra fart!
Matte sa till mig, att om jag är intresserad av själva reglerna, kunde jag gå in på:
Lure Coursing Västras hemsida å läsa mer.

Vår franska, fina Peugeot tyckte att åkrar skall man odla på, inte köra! Så han slirade och girade som 17! Men husse Jocke fixade parkeringen galant! Här ser ni några av de första samlade.

Jocke, Marie och Thomas hjälper till med lure coursing-banan.

Husse Jocke filmade å fotade hela dagen.

Matte fi@ fikade

Även varghunden tyckte det var kul att jogga efter luren!

Även småsmå miniminivovvar fick prova på att springa!

Här ser ni Burr, alltså Thomas och Maries släthåriga saluki. Ja, han som bakade kladdkaka förra helgen!
Han står här redo för sitt lopp. Alla som skall springa, måste ha en sån här korg framför näsan. Kanske är det för att inte plastpåsen skall åka in i näsan… eller så är det för att det så tufft ut… Jag vet inte! Men det ser coolt ut!

Under tiden hundar sprang lopp, var det värsta vovvekalaset på åktern!

Här träffades stora som små

Efter flera timmars trampande i åkern var inte bara alla hundar trötta, utan även dem med kängor på tassarna!

Nästa gång skall jag och Brumma kanske prova på att springa efter den där plastpåsen. Brumma ville verkligen springa, redan denna gång. Men hos mig ringde bara frågan – varför?
När det finns dummys att leta upp?!

Tydigen fanns det en tid, då matte och husse inte hade mig. Alltså pre Hugo! (och Brumma fanns väl inte ens som en glimt i sin pappas ögon tror jag…)
Tidigt på våren 2004, alltså före mig, var husse Jocke och matte Fia på en hundutställning vid Tjolöholms Slott. Där fanns det alla möjliga hundraser. Men just vid vinthundrasen saluki, stannnade de länge, länge. Och pratade, pratade med Thomas och Marie.
Efter det mötet, har de tydligen haft kontakt via mail.
Men så i söndags, så åkte vi hela flocken för att hälsa på Thomas och Maries flock!
Flockstället, eller ”kennel” som människor kallar det, heter Buramz

Hej allihopa!

Här står Burr och kontrollerar mikron. Burr är släthårig och föddes i början av -97.

Emira ligger här och vilar. Hon är långhårig och 2½ år.

Burr hade bakat kladdkaka! I alla fall hade han hjälpt till…

Här sitter matte med Lacke. Det är Lacke som har gjort installationen på väggen. Lacke är yngst i flocken – 2 år.

När matte var iväg en liten stund, var det någon som hittade hennes solisar på matbordet… Jag tror att det var Thomas eller Marie som har tuggat på skalmen. Alla andra sa att det nog var Lacke.

Matte var inte så ledsen, hon har fler solisar hemma.

Denna flocken hade värsta trädgården! Fanastiska springområden!
Här är det Ramzi, han som är född i mars -98, och långhårig, som swishar fram över gräset.

Här står Emira i startgropen.

Och Ramzi skall också iväg!

Nu spriiiiiiinger viiiiiii!

Och så kom Burr ut och lekte också.

Emira funderade på att springa igen…

Lacke e läcker!

Vi fick också prova på salukiflockens underbara trädgård. Brumma fick leka med en fotboll tills hon inte visste vad hon hette längre! Hon sov hela vägen hem, hela kvällen, och hela natten. Fotboll verkar vara bra sömnmedel för Brumma!

Hej då alla vackra vovvar och trevliga människor! Hoppas vi ses snart igen!