Hej hopp i det gröna
Hugo är glad, sprallig och hoppig. Men på något vis ändå, så känns han lite mer tillfreds med sin kropp och omgivning.
Allt är ju relativt, men om vi nu jämför med honom själv, så är han en aning lugnare och mer samlad än tidigare.
Det är väldigt skönt, som matte och husse, och se att han går framåt i utvecklingen. Det är ju inte så lätt att vara tonåring!
Men Hugo kommer att klara det bra!
Hugo spanar ut över skogen
Florence
30 maj, 2005 @ 23:14
Va skönt för er som har Hugo för jämnan, att han mognat och lugnat ner sig lite. När jag träffar Hugo märker jag ingenting av detta – tack och lov, då är han riktigt tokig – den rackarn. Puss på honom -Grannfrua
Ralf Asklund
31 maj, 2005 @ 06:29
Till Hugo!
Spårnings-Falukorven är uppäten!
Hälsningar Nunne