Asklunds hundliv
Vad handlar det om?

Detta är en dagbok för den Asklundska flocken.
I flocken ingår Sofia, Joakim och jaktlabradorerna Fox (han som är röd som en räv) och Nero (ja, den svarte då), den lille brune jaktcockerspanieln Hobby och nytillskottet: salukin Spiff.
Har du frågor och funderingar?
Maila då till:
info@asklunddesign.se

Kommentarer…
Doggbok per hund
Månadsvis

Hugo och jag har även idag tagit en promenad i stora skogen.
I slutet av rundan mötte vi Balder. Han är av rasen svensk-dansk hönsehund, en stor jakthund alltså. En distingerad herre, som inte bryr sig så värst mycket om valpar som skuttar och hoppar. Och det är skönt det! Hugo försökte verkligen få igång en hoppiskuttlek, men Balder fortsatte bara med det han ville göra – sniffa i marken.
Just sådana möten känns väldigt bra, för både mig och Hugo. Det bevisar att det finns lugna, vuxna hundar! Och förhoppningsvis lär sig också Hugo, att det är så där man beter sig om man är en trygg och stabil hund. Balder är idol, helt enkelt!
Men efter en sån upplevelse blev Hugo väldigt trött!

Trött Hugo
Hugo sträcker ut sig i soffan efter en skön promenad.

Det har varit en fantastiskt vacker dag! Så gott som vindstilla, lagom kallt och alldeles stärnklart! Eller skall jag kanske kalla det månklart?

Månen och Balder
Om du tittar riktigt noga ser du en månskära, och längst till höger syns en liten bit av hunden Balders namne!

Eftersom Hugo har fått sin dos av upplevelser idag, tog vi bara en liten kisserunda vid 17-tiden. Då mötte vi Robbie! Blir alltid lika glad och se honom. Det blir Hugo också. Robbie har en helt annan personlighet än t ex Balder. Han vill väldigt gärna leka, men han vet nog inte riktigt vad han skall göra med en vildbatting som Hugo. Hugo i sin tur verkar ha väldigt lite respekt för denna fina, tunna och lite känsliga labrador. Lika bra att släppa loss honom. Annars blir det snabbt risk för strypning. Först skuttade Hugo runt helt okontrollerat. Men efter en liten stund lugnade han ner sig, och vi kunde gå sida vid sida, alla fyra. Ja, för Robbie hade ju med sig sin husse Calle så klart.
Det har blivit mycket bättre på sistone. Förut kunde vi inte släppa Hugo med Robbie, då han nästan lekte sönder sin vän. Men nu hälsar han bara lite bryskt, för att sedan forsätta gå som vanligt. Kul, för det känns som om Hugo faktiskt håller på att mogna. En aning i alla fall.

Otróligt bra bild på Hugo och Robbie ;-)
Se så fint Hugo tar upp blixten! Och sen har vi ju Robbie i bakgrunden – Svart hund i mörker. Alltid lika fint motiv! 😉