Kylslaget vårtecken

Pip piip piiiiip! Det kvittrades något hejdlöst utanför fönstret imorse! Och så syntes allt damm i solskenet. Inte kan väl det vara vårtecken? Det är ju bara januari!
Hugo och jag fick helt enkelt ge oss ut och titta på pipandet och den där dammbelysaren!

Tittut!
Tittuuuut!

När vi kom ut såg vi ett helt gäng med koltrastar på lekplatsen. Men trots att de gick långsamt (de var väl stelfrusna kan jag tänka) på marken, tittade Hugo bara på dem. Inte en gång försökte han äta upp dem! Det var kanske tur att vi gick ut efter frukost…!
Och visst var det solen som sken där ute!
Efter denna vårkontroll, spanade vi in skyltar istället.

Hugo läser skylten noga
Hugo läser noga på skylten – Kissa här!

Den första skylten Hugo fann, stod det ”Kissa här” enligt Hugo. Och så var det en snygg kungspudeltjej på!
Nästa skylt var inget att ha, varken kissuppmaning eller med någon hund på!

Hugo kollar skylten Den skylten var inget att ha
Denna skylt var inget att ha. De hade ju glömt att rita dit en hund!

Nu hade vi sett tillräckligt med skyltar. Vi ville in i skogen!
Hugo tog på sig sin bästa kamouflagekostym och gav sig ut i vildmarken.

En kamouflagerad Hugo
En kamouflagerad Hugo

Hugo tog täten. I någon hel minut gick vi rakt ut i det okända. Det var skog (eller ja, kvistar) överallt!

Jag har läst i tidningen att rotvältor skall man akta sig för. Det vet Hugo nu också. De verkar smaka väldigt illa!

Rotvälta smakar blä!
Nu förstår vi båda varför man varnar för rotvälta. Den smakar blä!

Nu kände både Hugo och jag att det var dags att åter ta kontakt med civilisationen.
Vi spanade och sökte efter en väg ut ur den stora urskogen.
Hugo spanar och spejar
Hugo spanar och spejar. Skall han finna en väg ut till civilisationen igen?

Där! Ja där är kanske en väg ut!
Där! Ja där är kanske en väg ut!

Hugo finner en stig i vildmarken
Kanske, kanske finns det en väg ut…

Som tur är har Hugo en väldigt bra näsa. Han fann den lilla smala livslinjen i denna stora, stora urskog. Eller kanske det var en väl upptrampad stig… Vi mötte ju ändå sammanlagt fem hundar (med hussar och mattar i mängder).
Så vi kanske inte var så ensamma som vi trodde ändå…

Efter denna strapatsrika promenad (i alla fall i fantasin), var det dags för hemgång. Men först ställde sig Hugo i en pose, värdig en utställningshund! Den bara måste dokumenteras!

Hugo övar inför någon utställning

Glöm inte att alla bilder går att klicka på för att få se dem i större format!

3 reaktioner till “Kylslaget vårtecken”

  1. Ett alldeles bedårande naturreportage med en ny ”Astrid Lindgren” vid pennan och en charmig aktör i världsklass!

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.