Asklunds hundliv
Vad handlar det om?

Detta är en dagbok för den Asklundska flocken.
I flocken ingår Sofia, Joakim och jaktlabradorerna Fox (han som är röd som en räv) och Nero (ja, den svarte då), den lille brune jaktcockerspanieln Hobby och nytillskottet: salukin Spiff.
Har du frågor och funderingar?
Maila då till:
info@asklunddesign.se

Kommentarer…
Doggbok per hund
Månadsvis

När vi väl vaknade till liv och var ute på första rundan, låg det fortfarande kvar lite pudersnö på marken. Men inte överallt. Det finns nämligen ett ställe här uppe på ”vår kulle” där snön alltid smälter först. Jag är helt säker på att det är en underjordisk alienbas. Helt säker 😉

Naturintresserad Hugo
Hugo är intressarad av naturfenomen

Under vår skogsrunda försökte vi (eller jag…) undvika de värsta lergrytorna!
Det gick väl så där. Jag halkade i leran. Igen. Hugo sprang för glatta livet i de flesta pölar som låg i vår väg.
När vi kom till porten mötte vi Florence. Hugo blir alltid själaglad att träffa henne! Och han är inte ensam. Hon sprider alltid en skvätt fniss och skratt runt sig!
När vi stod där och fnissade, kom Balder förbi, med tillhörande husse. Hugo kanske har lärt sig av deras senaste möte. Han hälsade riktigt fint, på både husse och hund!

Efter Jockes tandläkarbesök, kom han hem en sväng. Den tiden utnyttjades på allra bästa sätt!

Hugo och Jocke har kvalitetsstund ihop
Hugo och Jocke har en kvalitetsstund ihop

För några dagar sedan frågade Smillas matte, Lotta, mig om jag skulle kunna tänka mig att gå ut en liten sväng med Smilla idag torsdag.
– Jaaaa! ropade jag högt.
Smilla är en fin, stor, lugn och helt underbar rottweiler. Känns verkligen som en ära att få följa med henne ut!

Snygg Smilla i profil
Snygg Smilla i profil

Promenaden med Smilla gick bra. Hon är ju en vuxen och lugn hund.
Jag tror ju att Hugo är stor ibland. Men så fel jag har! Smilla väger 40 kilo, Hugo cirka 20. Det är skillnad. Stor skillnad! Spännande även att se hur olika personligheter de har. Vi gick samma runda, Smilla och jag, som Hugo och jag hade tagit tidigare. Hugo använder näsan otroligt mycket. Smilla tittade upp mycker mer. Och svansen är rakt upp på Smilla!
Alltså – Här är jag! Jag är tuff. Jag bestämmer. Jag är bäst. Och jag vet om det.

Här hemma väntade Hugo tålmodigt. Verkade faktiskt inte ha märkt av att jag inte hade varit hemma på en ½ timme. Och det känns bra. Vi hade tänkt att börja träna honom på att vara ensam nu när han har fyllt 6 månader. Det verkar inte bli något större problem.
Kanske Hugos ointresse av mig berodde på kajorna… Det satt nämligen mängder av kajor på vår balkong och åt på de små mesarnas mat.

En kaja
Fångade bara en kaja på bild. Sekunderna innan var det betydligt fler!

Nu kl. 18.30 kommer Smillas matte Lotta hit på middag. Smilla får tyvärr stanna hemma. Annars får vi andra nog ingen matro att tala om!