Pannkaka!

Idag har vi minsann varit på äventyr igen. Och till råga på allt – ännu en gång i Varberg!
Denna lördag var det dags att fira Jockes lillebror. Han fyller år i år! Hur många eller när har jag ingen aning om. Men vi alla fick pannkakor! Stekta ute i naturen, på stranden! Ljuvligt goda!

Alla är ju inte så välutrustade som jag och Brumma. Så matte fick ha på sig halsduk, dunväst och hätta!

Matte får skaffa päls tycker jag.

Där vi skulle kalasa på kakorna fanns det hav och strand. Här spanar Brumma ut över härligheten.

Förra veckan klagade jag ju på att jag aldrig har sett Elin vaken. Nu har jag fått träffa henne två gånger på mindre än en vecka. Och vaken varje gång!

Farmorr Kerstin rastade sina extravalpar, Axel och Theo, medan vi andra väntade på pannkakor.

Husse Jocke behövde ingen hätta.

Theo och Axel gör high five.
Det skall jag och Brumma lära oss nästa vecka!

Matte var inte ensam om saker på huvudet. Elin har också det.

Jag höll fokus på tillverkningen av pannkakorna. Skulle något tappas, visste jag var, när och hur!

Vi var tre hundar; jag, Brumma och så Milla (Det är alltså hos henne som Cackis föräldrar Jörgen och Lisbeth bor).

Theo klappar lite på Elin. Men Elin skrek inte en ända gång! Värre var det när Brumma försökte pussa på Axel. Då skrek alla! Mysko…

Här står självaste kalasföremålet – Robert!
Robert och hans fru Cacki gör de godaste pannkakorna i hela Varberg!

Här vankas det mera godis! Men jag tycker nog att det ser ut som Cacki tagit en extra pannkaka… Hon är liksom alldeles rund om magen! Hoppas det inte gör ont och att magen blir mindre snart igen.

En hel buffé! Och så vad det som vanligt – Brumma och jag fick titta men inte slicka! Konstiga regler…

Brumma hjälpte Jocke mycket denna sköna vårdag. Här ser hon till att han får den rätta kameravinkeln, med en avancerad teknik som hon utför genom koppeldrag!

När pannkakorna var uppätna kom det fram en plastlåda med ännu mera mums i! Choklad, smör, kokos, socker… Det doftade Kerstin helt enkelt!

Jag hittade lite kaka på mattes nos. Bäst att snygga till henne!

Här ser ni Milla ställa upp Jörgen i en perfekt pose. Han skulle kunna få vara med på utställning!

Nu började det bli dags för hemfärd. Men först pratade Elin förstånd med Kerstin. Jag tyckte mig höra Elin säga:
– Kerstin! Du måste också ha något på huvudet!

Kerstin lydde Elin och satte på hatten inför cykelturen hem.

När vi var på väg hem, och just skulle hoppa in i vår bil, kom Angus! Han är en fem månaders irländsk varghundskille. Han älskar att jogga, och hans matte följer glatt med.

Efter alla dessa pannkakor, all denna ljumma luft, så mycket människor och hundar, var Brumma och jag ganska nöjda med att få lägga oss i bilen.
Sicken härlig dag!