Passivitet

Igår, lördag, var vi ute en liten sväng i Årekärr som ligger i Sandsjöbackas naturreservat, ganska nära Hovås.
Sandsjöbacka
Vi gick efter den gröna pricken

Vi hittade hit första gången genom vår hundguru Roger Markstöm. Han brukar hålla några av sina kurser i detta område.
Det finns fina leder. Vi valde en led som var 1,6 km långt, vilket kändes alldeles lagom. Man måste ju orka fika också!
Köpta baguetter
Ljuvlig utsikt!

Jocke och Hugo
Jocke och Hugo

Idag, söndag, åkte vi till Tagene, på Hisingen.
Vi åkte dit i förhoppningen att vi skulle hitta ett lugnt ställe i skogen, där vi skulle träna passivitet med Hugo. Och det gjorde vi!
Tanken med att träna detta är att lära Hugo att man kan ta det lugnt, att man inte alltid måste göra något.
Det är inte den mest populära övning kan vi ju konstatera.
Principen är att man skall sätta sig på ett så ostört ställe som möjligt. Det skall inte finnas någon jord att gräva i, inga pinnar att döda, inget att tugga på.
Man skall inte ge hunden något kommando, utan vänta till hunden sätter sig ner, och till slut lägger sig ner och suckar. Då är övningen klar!

Vi fann en liten stuga med en veranda i skogen. Den används nog av en paintbollklubb annars. Nu var det tyst och lugnt. Det var bara fåglarna och vi.
Så vi satte oss och fikade. Hugo var som tokig. Att vi inte fattade! Man måste ju ut och nosa, greja, springa! Inte bara sitta här!
Hugo vill få uppmärksamhet
Hugo som tokig

Det gick en halvtimme, och Hugo var fortfarande högt och lågt, ylade, skällde, grävde i brädorna.
Hugo och fi@
Hugo gjorde allt utom att sätta sig

Hugo fortsatte att skälla, bita i våra kläder, stöka i största allmänhet.
Hugo pussas hårt
Hugo pussas väldigt hårt när han är igång på detta vis

För en stund stannade Hugo upp och tittade på en liten blåmes som hade byggt ett bo i huset!
Hugo och Jocke tittar på pippiboet

Här är den lilla blåmesen vid entrén till sitt bo och ungar
Pippibo under huset
Pippi i pippiboet under huset

Så efter en timme, satte sig Hugo hos oss på verandan. Efter några minuter till, la han sig ner och suckade djupt.
Nu var övningen över! Det var en verklig prövning för oss alla tre!
Hugo ligger äntligen ner och tar det lugnt
– Puh! sa vi alla tre efter en timmes skäll, yl och bit

4 reaktioner till “Passivitet”

  1. Jag har samma problem med Kerstin, idag var ja tvungen att skjutsa henne runt hela Korfu.
    Kram fran oss

    SVAR:
    Hoppas hon blev lugn till slut! 😉
    fi@

  2. Den här träningen är nog jättenyttig för detta vilda djur, ja jag talar om Hugo. Han är som ett yrväder när jag träffar honom – i och för sig mycket positivt att känna sig så omtyckt av en så mysig hund. Grannfrua

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.