Asklunds hundliv
Vad handlar det om?

Detta är en dagbok för den Asklundska flocken.
I flocken ingår Sofia, Joakim och jaktlabradorerna Fox (han som är röd som en räv) och Nero (ja, den svarte då), den lille brune jaktcockerspanieln Hobby och nytillskottet: salukin Spiff.
Har du frågor och funderingar?
Maila då till:
info@asklunddesign.se

Kommentarer…
Doggbok per hund
Månadsvis

Idag har jag fått vara ute lääääänge!
Först gick matte och jag iväg ner till bilen, för att hämta en sån där kul, vit dummy som jag springer och hämtar, varje gång matte kastar bort den.
Hon kastade bort den jättemycket inne i skogen, så jag fick springa många gånger! Men så fick jag ju också väldigt goda godisar när jag lämnade tillbaka den.
Jag tror de kallar de där godgodisarna för ”foollick” eller nått.
Allt väl, så långt. När vi kom hem, så tvärvände matte plötsligt i dörren! Hon utstötte ett litet tjut, och så gick vi ut igen!

-Härligt tänkte jag!
Så gick vi tillbaka samma väg som vi hade kommit, in i skogen. Hela tiden sa matte: Söööök! Söööööööök!
När matte eller husse säger så där, så skall jag leta efter korv, skor eller dummys. Så jag stack iväg som ett skott! Här vankades det mumsmums!
Matte såg så koncentrerad ut, att jag var helt säker på att det låg en hel falukorv någonstans där i skogen!
Så vi pinnade på i rask takt. Och så kom vi tillbaka till bilen igen. Jaha, då vände matte. Igen! Samtidigt som hon sa: Sööööök! så rasslade hon med hemnycklarna. Sööööök…
Jag fattade ingenting, men det var väldigt roligt att få rusa runt i skogen och leta efter den där enormt stora korven som måste ligga alldeles i närheten…!
Men jag hittade ingen korv. Så gick vi hem igen. Småspringande faktiskt.
Matte ringde till husse och pratade lite hysteriskt. Hon verkade inte tycka att det räckte med den här promenaden, så hon gick ut igen.
Jag fick stanna kvar hemma, och jag somnade som en stock, mitt på sängen. Gôtt!
Så kom matte hem igen, så var hon svettigare än någonsin. Hon måste ha gått den där dubbla ”fram-och-tillbaka”-promenaden igen! Men nu såg hon alldeles glad ut! Lycklig på något vis! Hade hon hittat den stora falukorven!?!
Nä, hon hade ingen korv med sig, ingen upphittad sko, inget spännande alls. Hon bara dinglade med ett par bilnycklar och hoppade omkring som en toka!
Ja, det där människorna är lite konstiga ibland. Tur att de har oss hundar, som håller ordning på dem!
Voff!