Fynd

Kvällspromenaden började fint, efter en minut började det ösregna. Vi gick vidare.

Vi mötte några andra hundägare (det är bara vi och andra galningar som är ute vid den här tiden och väder).

Fox och Nero skuttade runt bland buskar och grushögar, som det brukligt är. Plötsligt såg vi att Nero hade hittat en stor stock! Den skall in, tänkte jag, och visslade inkallning.

Och visst kom han in till mig. Stolt lämnade han över sitt fynd. Då tjoar jag till och släpper den blöta håriga träpinnen! Det var ett älgben!

Som tur var fattade både Jocke och jag att den här situationen skall genast vändas till det bästa. Så jag såg till att visa hur glad jag blev för detta finfina byte.

Både Nero och Fox fick sitta medan benet fick flyga ner i mörkret och buskaget.

-Nerooo! och Nero stack som ett skott. Och kom tillbaka lika snabbt med älgbenet i högsta hugg, och lämnade det lika fint igen som första gången. Skillnaden var nu bara att jag som matte inte sa: Ihiiii! utan ett mer sansat: Tack.

Fox apporterade också benet mycket fint. Hurra!

Så ser ni en trebent älg i Björkekärrsområdet, så kan ni tipsa den om att det ligger ett ben, så gott som oanvänt, nere bland buskarna!