I väntan på Kul
Det har varit väldigt varma dagar den senaste tiden.
Sommarblommorna har slagit ut.
Och jag är helt slut.
En dag tog husse Jocke och matte Fia med oss för att se på Kul!
Det var tokmånga människor, som också letade efter Kul.
Vi tog bilen, men andra tog cykeln till Kul.
Väntan på Kul var olidlig.
Värmen var också olidlig!
Vänta… Vänta…
Men vad är det som kommer där? Är det Kul?!
Vad är det jag ser där borta?!
Och vad är det Brumma får se?
Det brölade och splaschade och skrålandes!
Ahaaa! Det var den här vi hade väntat på! Tydligen hette den här jättebåten inte Kul som jag trodde, utan Götheborg. Tänk vad man får lära sig!
Efter den turen var vi helt slut.
Men lite senare på kvällen var vi pigga igen. Då tog vi en tur ut på den nybyggda bryggan som finns här i vår vik.
Jag och Brumma gjorde allt för att få i matte och husse, som hängde stadigt i sina koppel.
Men matte ville inte hoppa i. Hon sa:
– Jag är torr. Jag är ren. Och jag är simkunnig. Varför skall jag då bada?
Och det har hon ju rätt i på sätt å vis…
Efter den spännande promenaden blev jag trött igen.
Sent på kvällen fick plötsligt matte och husse energi igen! Nu satte de upp en pump i brunnen! Petar man på den så kommer det vatten!
Men oj vad trött man blir av såna här dagar…
