På vift
Idag hände det spännande saker! Inte för mig så mycket, mer för matte å husse. Här berättar matte vad som hände:
Joakim och jag åkte iväg vid 8.30 med bilen för att åka till jobb å träning. På stora vägen såg vi en hund. En väldigt lös och ledig hund! Ingen husse. Ingen matte. Och absolut inget koppel.
Så vi stannade bilen och pratade lite med hunden. Han såg mycket lycklig och fri ut, och forfarande ingen människa i sikte. Vi tog på honom ett koppel och gick tillbaka till bilen där vi satte honom i bakluckan.
Vi körde runt i området en stund för att se om vi hittade någon hundlös människa. Men icke då. Jag ringde Polisen och berättade att vi hade hittat en hund. De lät glada, men hade inget direkt förslag på vad vi skulle göra med honom. De skulle återkomma till mig om en stund.
Då kom husse Jocke på att vi skulle ringa vår granne.
– Hon har koll på hundarna i området!
Så vi ringde henne och hon tyckte sig känna igen hunden på vår beskrivning. Men så sa hon en mycket bra idé:
– Åk till Smådjursakuten och be dem skanna hundens chip!
Och si det gjorde vi. På Smådjursakuten var de väldigt gulliga och hittade både chip och vem som var matte till Kaijlo, som tydligen vår tillfällige gäst hette.
Efter cirka 20 minuter på Smådjursakuten kom en lite chockad, men lycklig matte och hämtade Kaijlo! Tydligen hade han tyckt att trädgården inte var rolig längre, och tagit sig en promenad. Kanske fanns det någon snygg tjej i närheten, vad vet man?
Men nu är han i alla fall hemma, inte riktigt lika fri – men lycklig!
Salukitjejerna
9 februari, 2010 @ 10:31
Det var en hårresande historia, tur den hade tofs.
När vi, Mitzi och Suhayla löpte en vår, hade vi en sjungande BAUTAhund utanför stängslet. Till slut tog matte och husse fast honom och ringde polisen. Ingen hade anmält honom försvunnen. Så vi stoppade in honom i bilen och körde in till polisstationen där vi tänkte lämna honom. Matte satt jämte honom bak, och av en händelse tittade hon ut bakom bilen och såg en ung kille, frenetiskt cyklande efter bilen, viftande med ett koppel i handen. Det var en söndag förmiddag, så det var inte mycket trafik, snarare ingen utom vi och cyklisten. Sen gällde det bara och ringa polisen och säga att allt löst sig!