Skönt med grönt

Nu har jag bott hos Hugo och hans människor i två veckor.

Matte säger att jag har livsfarligt vassa tänder, att jag är som en galen lurvig mask. Men nu vågar äntligen Hugo att leka med mig, trots mattes varningar!
Vi slåss och bits. Skäller och morrar. Det är underbart!

Brumma utanför sin stuga

Här ser ni mig utanför mitt hus

Ibland är vi inne bland asfalt och vrålande plåtmonster. Matte och husse kallar det för ”staaaan”.
Men annars bor vi vid gräs, björnbär och berg. Jag och Hugo kallar det Himmmleriiiiket!

Brumma vid sin cykel

Jag har till och med fått en liten cykel! Måste fråga Hugo vad jag skall med den till… Men den smakar gott!
Något som också är ljuvligt mumsigt; det är sten! Ja! Knapriga, knastriga stenar och grus i alla dess former!
Och för att inte tala om vassa musselskal. Jag förstår varför matte jämt försöker ta allt sånt gott ur min mun. Hon vill ha det själv!

Hugo sover
Det är inte bara jag som har tänder. Kolla vad Hugo har får några gaddar!
När Hugo och jag inte slåss, sover vi. Och nu får jag till och med sova i samma rum som Hugo, utan att han morrar hela tiden!
Kanske jag får leka med hans dummys också någon dag…

Nä, nu måste jag ut och jaga löv och småsten!
Voffelivoff!

Brumma

2 reaktioner till “Skönt med grönt”

  1. Ni är gulliga båda två!

    SVAR:Åh, det är ni morrföräldar också!

    Vov å voff!

    Brumma

  2. Kul att läsa om era äventyr. Brumma är verkligen jättesöt. Bästa bilden är Hugo sovandes på rygg i sängen med blommiga lakan…

    SVAR:
    Åh, Smilla! Det var länge sedan du och jag slogs och bets! Alldeles för länge sedan…
    Har du sett att jag har skaffat en hund som är smilla-färgad?! Jag sa till matte och husse, att om jag skulle bli med hund, så skulle det vara en Smilla! Nu blev det kanske inte precis en rottis som jag fick hem utan en schäfris… Men hon har i alla fall rätt färger!

    Voff!

    Hugo

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.