Skönt med grönt

Nu har jag bott hos Hugo och hans människor i två veckor.

Matte säger att jag har livsfarligt vassa tänder, att jag är som en galen lurvig mask. Men nu vågar äntligen Hugo att leka med mig, trots mattes varningar!
Vi slåss och bits. Skäller och morrar. Det är underbart!

Här ser ni mig utanför mitt hus

Ibland är vi inne bland asfalt och vrålande plåtmonster. Matte och husse kallar det för ”staaaan”.
Men annars bor vi vid gräs, björnbär och berg. Jag och Hugo kallar det Himmmleriiiiket!

Jag har till och med fått en liten cykel! Måste fråga Hugo vad jag skall med den till… Men den smakar gott!
Något som också är ljuvligt mumsigt; det är sten! Ja! Knapriga, knastriga stenar och grus i alla dess former!
Och för att inte tala om vassa musselskal. Jag förstår varför matte jämt försöker ta allt sånt gott ur min mun. Hon vill ha det själv!

Det är inte bara jag som har tänder. Kolla vad Hugo har får några gaddar!
När Hugo och jag inte slåss, sover vi. Och nu får jag till och med sova i samma rum som Hugo, utan att han morrar hela tiden!
Kanske jag får leka med hans dummys också någon dag…

Nä, nu måste jag ut och jaga löv och småsten!
Voffelivoff!

Brumma