Braaaa!

Denna helg har det vanligaste ordet varit; Braaaa!
Själv tycker jag inte jag har gjort något särskilt. Jag har bara hämtat dummysarna som mina människor tappar, glömmer och gömmer.

Det är så kul och se hur lyckliga de blir av denna lek.
Och som bonus på allt detta glada så får jag gooodiiiis! Kan livet bli bättre?!

På lördagsmorgonen åkte vi till ett fint ställe. Efter en liten stund mindes jag att jag hade varit här tidigare, för länge sedan. Tror det var första stället som jag, matte och husse gick promenad faktiskt. Det var på den tiden jag var yttipyttiliten!

Då var det höst (2004-09-19, mattes tillägg) och jag fick åka väska!

Här sitter husse med en rolig leksak, jag fick i alla fall tag i den goda snodden.

Men nu är det helgens händelser som jag skall berätta om!
Snön låg tjock, men mina människor orkade ändå gå ut i skogen och tappa dummys.

Här sitter jag och väntar på att jag skall få leta upp de små röda!

– Titta husse! Jag hittade en i skogen! Precis där du hade gått!

– En röd levererad!

Och varje gång jag hittade en röd, ropade matte och husse förtjusta: Braaaa!

På söndagen åkte vi till Amundööön! När bilen stannat, tittade mina människor förfärat på en liten platta och utropade bestört:
– Tiiiiooominuuuus!
Annars brukar det bara vara matte som pratar om ”kallt”, ”huttrigt” och ”tokkallt”. Men idag verkade till och med husse tycka det var lite kyligt.

Men för min del var detta med ”tiiiiooominuuuus” inte särskilt upprörande. Snön yrde om tassarna och solen sken. Perfekt!

Här på Amundööön var vi många hundar som tagit med sig sina hussar och mattar. Men tyvärr var inte Catch där. Men hans människa Roger hade hittat hit ändå!

Här står jag med husse och en för dagen hundlös Roger.

Plötsligt ville inte solen vara med och det blev mörkt, och ännu kallare!

Så sken solen igen, men mitt snöskägg satt kvar. Kanske jag skall anälgga skägg… Ger mig ett mognare utseende!

Här på ön gjorde alla människor det som vi brukar göra; kasta dummys, vissla, äta godis, äta bullar, vissla lite till. Alla på en och samma gång!
Vet inte varför vi är så många som skall hämta… Jag kan hämta alla små röda själv!
Människorna pratar om något som skall hända sen, när det blir vår, när solen blir varmare… De pratar om något prov… Jaja, vi får se vad det där handlar om.

– En kall dummy var det här!

Efter väldigt lång tid på ön (tre timmar, mattes tillägg) var det dags för bilen.

– Är det sant? Kan det verkligen vara…!?

– Är det ett, ett sånt där, ett sånt där…!?

– Jaaa! Det är ett märgben! Ett till mig! Ett alldeles eget ben!

– Så, ni kan stänga bakluckan nu. Tack, jag klarar mig själv här nu.