Flera dagar på en gång
Nu har det gått många dagar sen jag kom åt datorn! Både matte och husse har suttit framför denna apparat, dag som natt.
Men nu äntligen har jag kommit åt! Och då blir det ju en gäng med bilder, på en och samma gång. Men för ordningens skull, tar jag dem dag för dag, så det inte blir för rörigt.
På den långa fredagen som människorna kallar denna dag (varför den nu kallas så… Jag tyckte den var precis så där kort som alltid! Hann ju knappt skälla, hoppa, skutta och leta dummys innan den var slut jö!)
åkte vi till Varberg!
Vi hittade några Fjäderträd mitt på torget!
Undra om frukten av dessa träd är såna där saker som flyger i luften, som brukar kallas “fåglar”…?
Till Varberg kom även husses bror med familj. Här lär jag Carolin hur man går fot.
Jag lärde henne att hon skulle säga “bättre” och då belönade jag henne med att gå närmare, så hon skulle känna sig trygg på sin promenad. Hon klarade provet med bravur! Hon har ju i ärlighetens namn övat en del med sin son Axel…!
Efter en bits promenerande kom vi till min lekplats. Här hoppade jag högt och hade tokroligt!
Axel och HusseMorr Kerstin verkade trivas på min lekplats.
Efter den där långa (korta!) fredagen, så åkte vi hem till Göteborg igen. Och till Gunnebo!
Vet inte varför matte och husse hela tiden ropade: Nämen Hugo…! Du skall väl inte hoppa i! Det är ju is!
Men jag tror de ser lite dåligt, det var ju inte is överallt!
Jag såg ju att det fanns lite vatten att bada i!
Så husse sa att jag fick!
Åh! Härligt! Detta har jag längtat efter!
Efter mitt dopp (matte och husse sa att de inte hade badkläder med sig, och att det var DÄRFÖR som de inte badade…!)
så mötte vi en tjusig kille. Jag märkte direkt att det var något bekant med honom…
Så fick vi nosat lite på varann, och då, som i ett trollslag voffade vi unisont – Minnows!
Och visst var det så! Den stilige Laban och jag är kennelbröder!
Här sitter Laban med sin matte och husse i Gunneboskogen.
En gång, för längesedan, åkte husse, matte och jag ut till ett spännande fält.
Klicka här så kommer du till den dagens inlägg!
Denna kväll åkte vi ut dit igen!
Här ser ni mig vid Arendal!
Och nu är ju alla isar borta, så då är det bara att hoppa i!
Handdukar och badkläder är inget att tänka på. Solen torkar ju pälsen torr på nolltid!
Och trot eller ej, men det fanns faktiskt såna där röda här ute på Arendal också!
Så i lördags åkte vi länge i bilen. Så länge att jag både hann sova, dricka vatten, ut å kissa, och sova igen.
När den slutade att rulla, hade vi kommit till en strand. Men vad är det som står där…?
De liknar ju…
Jag känner igen dem…
Men det är ju Habibi, Mitzi och Suhayla!
Kolla vilka som är här på stranden Långtbortfrånhemma! Mina salukikompisar med mattar! Vilken tur!
Habibi och jag hade mycket att göra!
Vi kollade in allt!
Mycket gräs och pinnar hade vi att utforska!
Skutt skutt
Jag är en snabb kille…
Men Habibi var snabbast!
Min matte och husse visste vad det gjorde denna lördag. Här fanns nämligen vatten att bada i!
Det trodde jag väl aldrig om en sån cool kille som Habibi – han är en baaaaaadkruuuuukaaaa!
– Va sysslar de där killarna med? Plaska omkring så där, när man kan gå på torra land! Jaja, de växer väl upp någon dag. Om vi har tur!
Sen tyckte jag det var dags för en gruppbild. Men va svårt det var att få ihop de där människorna! Och husse, han ville bara stå framför hela tiden! Så det fick bli en sån här bild till slut.
Först kom en fågel flygande.
Sen kom en till… Men oj vad den lät!
Undra om den var riktigt frisk…
Undra om inte Habibi och jag inte är syskon ändå…
Det kanske inte riktigt ser så ut. Men det kändes så!
Nu denna söndag var det dags för en biltur igen.
Men denna gång åkte vi inte till de öppna vidderna, utan in i granskogen!
Vi var många som hittat hit. Och Roger också!
Här ligger jag och väntar på att det skall hända något kul. Det låt liksom i luften att något var på gång…!
Matte och jag hittade ju ett Fjäderträd i Varberg i påskas. Och vad hittade vi här, om inte ett Bananträd!
En fantastiskt ståtligt exemplar av Bananträd mitt i granskogen!
Så var det då dags äntligen! Här står Roger och håller truten! Det är den jag skall hämta!
Kolla! Här har jag simmat ut och hämtat den stora, tunga truten!
Självklart lämnar jag över den snyggt till Jocke som väntade snällt vid strandkanten!
Det var kul för Jocke att få göra lite annat än att bara ta emot trutar, så jag lät honom ta lite bilder ibland under dagen.
Det var mycket vänta under denna dag. Men Roger sa hela tiden att det var en del i träningen. Jag fattade inte alls vad han menade med det. Men något bra var det tydligen. För matte och husse var så nöjda efter denna a dag.
Vi hundar fick ju godis och trutar hela tiden. Men de stackars människorna fick hålla tillgodo med grillad korv. Det kan inte vara lätt att vara människa ibland.
När människorna satt och åt, gick jag och tog lite bilder av några av mina kompisar.
Nu kanske ni tycker jag är lite dum i huvudet, men vi hundar kallar inte varandra vid såna namn som ni människor gör. Utan vi kallar varandra vackra namn som – Voaoaovovvov och Uvaafvvof. Men ni människor har lite svårt att uttala dessa, våra riktiga namn… Men håll nu muspekaren över bilderna, så ser ni vad mina kompisar heter, på människospråk!
Men nu har jag tassat så länge och mycket på detta tangentbord!
Nu skall jag lägga mig och lösa mitt och min matts favvokryss – SUDOKU!
