Från morgon till kväll
Här poserar Hugo på den berömda muren! Ja, alltså den mur som jag berättade om igår… Denna gång hoppade han upp helt själv! Det var bara jag, matte, som ängsligt ändå gjorde en stödputt, vilket inte alls behövdes!
En snygg kille, med en snygg reflex
Under morgonens promenad kände jag mig vingelkantig, hade även en aningens värk och olustkänslor i ena foten.
– Jaha, undra vad jag har på gång i det benet, tänkte jag.
Jag gick hemåt med tunga tankar. Vad skulle detta nu kunna vara? Infektion? Blodpropp? Cancer?
Precis innan vi kom innanför dörren, tittade jag ner på mina fötter. Där såg jag den rätta diagnosen – två olika skor!
På gångvägen in till ”vår skog” satt fortfarande lappen uppe angående hunden som sprang bort i måndags. Jag måste bara få veta om hunden Flicka hade kommit tillrätta. Så jag ringde damen! Men tyvärr hade Flicka inte kommit hem. Hoppas de finner varandra snart…!
Hugo och jag gjorde vårt bästa i att leta efter Flicka även idag. Hugo letade i skog och mark, under sten och buske.
Jag gick i den djupa skogen och ropade ”Fliiiiiiickaaaaa! Fliiiiiiickaaaaa!” tills jag kom på hur det lät egenligen. Då övergick jag till att bara titta…
Hugo letar efter Flicka under stock och sten
När vi hade farten uppe och sprang som bäst i skogen stod plötsligt en liten, liten tax mitt framför nosen på oss! Han såg mycket bestämd ut för att vara så liten. Enligt matte hette han Sixten, var 11 år och tuff. Hugo tycker allt som är litet och korvformat är otroligt spännande, så Hugo ville leka. Sixten var inte på lekhumör utan gruffade till och gick mot en sten som var mycket intressantare än Hugo.
Både Hugo och jag kände att mötet var över, så vi gick vidare.
Vi hann en bra bit bort innan Hugo kissade en skvätt. Vips var den lilla, lilla taxen där intensivt nosande på Hugos ”fläck”! Nu var han intresserad! Men varken Hugo eller jag tyckte han var värd besväret längre. Nä, vi hade nya mål framför oss!
Och så rätt vi gjorde! Där mötte vi nämligen Tigra! Den söta, fina lilla chicketicketuoauaoan! Dagen var räddad!
Efter alla spännande hundmöten, kommer vi alla att sova väldigt gott!
Ralf Asklund
4 februari, 2005 @ 08:15
Rosenknopp!
Du skildrar Hugos underbara liv i både text och bild så man blir riktigt rörd!
Bella
5 februari, 2005 @ 21:18
Kan inte riktigt placera tjejen och den lilla hunden med den snygga jackan? Men dom ser onekligen bekanta ut 😉
//Bella ”Killerchihuahua”
Ps. När får jag posa på en fotosession till denna blog? Ds.
Hugo
7 februari, 2005 @ 15:58
Så snart du har kammat till dig! 😉
Bella
7 februari, 2005 @ 18:54
Nä, Hugo!! Det är inte jag som har krullig päls, så jag behöver inte kamma mig!! Behöver du låna en kam? Så har vi en hel uppsjö av kammar! 😉
//Bella ”The one and only”