Hugo har somnat in
Idag är en tung dag.
Hugo, vår älskade gule Hugo, har somnat in. Det har varit många glädjestunder, men tyvärr för många svårigheter. Den sista tiden var han aggressiv mot andra hundar och valpar. Och det på ett sätt som vi inte har kunnat hjälpa honom att bli av med.
Hugo, du har gett oss otroligt mycket fint! Tänk så mycket vi har fått uppleva med dig. Att behöva ta detta beslut, är något av det värsta vi har varit med om. Men när vi inte kunde göra mer för dig, var detta det enda riktiga, för dig.
Hoppas du finner dummys i mängder och Frolic i överflöd, dit du kommer.
Älskar dig.
Din Fia och Jocke
Astrid och Salukitjejerna
20 december, 2007 @ 20:26
I tre år har jag nu kunnat läsa doggboken. Tack vare Hugo har jag fått en inblick i några av mina medmänniskors och medhundars liv. Hugo har givit mig och många andra en möjlighet att se andra miljöer, uppleva hur man tränar (utan att själv behöva anstränga sig) se hur hundar kan älska att vara i vatten (utan att riskera att bli nedskvätt). Hugo med matte och husse har gjort att jag och både två- och fyrbenta vänner till mig fått lära känna er. Hugos dagbok har gett oss många härliga stunder med hans upplevelser; både innan och efter att Brumma deltog.
Jag hoppas att doggboken kommer att leva vidare som Hugos berättelse, den är värd att finnas kvar där ute någonstans på nätet. Och jag ser fram emot att ta del av en uppföljning av en doggbok, nu med Dimma som berättare.
Idag har jag också laddat ner Hugos bild som skrivbordsbild. Till minne av en gul labrador som älskade sin matte och husse och som var högt älskad av dom, och dom ville honom bara väl.
Kram
Astrid
Ronnie
21 december, 2007 @ 00:06
Herregud! Jag är helt chockad och ryser i hela kroppen! Fattar ingenting…
Många kramar och tankar
Åsa
21 december, 2007 @ 16:28
Förstår inte vad som hänt… har ju med glädje följt Hugo i många år. Hoppas nu bara att lille Hugo hittar massor av dummysar i hundhimlen.
Tänker på dig lille Hugo
Åsa & labradorflickorna
Sasha & Michael
21 december, 2007 @ 16:49
Fy det är så hemskt så jag knappt finner några ord. Vad skriver man till några som precis har förlorat en livskamrat och en kär familjemedlem? Det finns inga ord i världen som kan trösta den smärta och tomhet ni måste känna nu. 🙁 Kan inte ens föreställa mig hur ni mår, vilket fruktansvärt tungt beslut att fatta. Men jag är övertygad om att ni gjorde det enda rätta även om det känns jobbigt nu och kommer göra det en tid framöver…
Jag vill även passa på att tacka Hugo, för det är trots allt han som fått Bella att övervinna sin rädsla och osäkerhet mot stora hundar. Det första vi tänkte på när vi skaffade hund nummer tre, Bionda, var att hon skulle få träffa Hugo som vi vet är så bra med våra småtjejer. Men tyvärr blev det aldrig så. 🙁
R.I.P Hugo
Många styrkekramar!
Sasha & Michael
Rambo med familj
25 december, 2007 @ 20:57
Allra käraste bror!
Jag och min familj tänker mycket på din matte och husse i denna stund.
Vi vet att du har det strålande bra i hundhimlen, med stora öppna fält och många sjöar att bada i och med största sannolikhet finns där även överflöd av Frolic avsett enbart för dig.
Den största av kramar till dig och din matte och husse från din bror Rambo med familj!
Spottar
28 december, 2007 @ 23:18
Kära Hugo vi sörjer dig även om vi aldrig fick skaka tass ! Men du har varit med oss i några år och har varit en vän till oss ändå. Med sorg i hjärtat läser vi nu att du vandrat över regnbågsbron men hoppas att du hittar massa goa polare att skutta omkring med och vi syns…..En stor pöss från oss alla Prickiga !
Camilla och Rolf
S*Wagga Wagga’s Ocicats
Eva Agnes och Habibi
31 december, 2007 @ 21:08
Vi älskar dig ALLTID!! Hugo.
Habibi och Eva
Johanna och Viggo
27 mars, 2008 @ 17:56
Är i chock! Följde Hugo innan min lilla guling kom till världen.. har inte läst här hos er på länge nu. Beklagar verkligen! Ta hand om varandra!
SVAR:
Ja, detta har varit obeskrivligt jobbigt. Hugo var ju något alldeles speciellt för oss. Han var ju helt underbar! Men ju mer distans vi har fått, ju tydligare har allt blivit. Trots att det ändå har gått en tid, så kommer såna där plötsligt pipattacker. Det kan komma när man ser en bild, hör ett skall, eller bara ser en vacker solnedgång.
Hoppas Viggo gör framsteg och hoppsasteg, om vart annat och att ni båda mår bra!
Titta gärna in här snart igen! Vad vet man om vad som händer…! 😉
fi@