5 Comments

  1. Anonym
    15 december, 2005 @ 08:00

    God morron
    Jag tror jag ska bli hund i mitt nästa liv,
    det verkar vara behagligt och bekymmersfritt,
    Ha det så bra alla tre, hälsningar Bettan

    SVAR:
    Jo, jag har det väldigt bra. Men du Bettan, inte behöver du vänta till nästa liv!
    Det är bara att börja nu! Be någon nära vän kasta ut små jutesäckar med sand, på en leråker. Sedan galopperar du ut och hämtar dem!
    Jag kan garantera dig att det höjer pulsen och hundkänslan! Och jag kan helt klart rekommendera detta hundliv.
    Kom gärna ner någon helg, så skall matte och husse hjälpa till och kasta ut dummys till dig!

    Voff!
    Hugo

  2. Ralf Asklund
    15 december, 2005 @ 11:37

    Hej Hugo-pojken!
    Glad att vara med på dina underbara resor runt Göteborg med omnejd!
    PS Är personligen glad att jag just nu bara har två fötter! Husse o Matte kan förklara allt för dig. Ursäkta denna lite egoistiska utsvävning.

    SVAR:
    Voff MorrFar!
    Jag har hört om eländet med dina tassar! Men du skall se att du snart är uppe och skuttar igen!

    Puff puff!
    Hugo

  3. Patrik
    15 december, 2005 @ 12:58

    Åhhhh så härligt det verkar vara att just vara Hugo. Låter som en underbar helg för en hund.

    Hälsningar från hussebror.

    SVAR:
    Det verkade som om husse och matte trivdes de med. De fick ju också lera på sig! Och vem vill inte ha det?!

    Voff!
    Hugo

  4. Florence
    15 december, 2005 @ 14:21

    Hej Hugo! Jag må då säga att du lever ett rikt liv med många spännande upplevelser både hemma och ute i den vackra naturen. Blir nästan lite avundsjuk på dig 😉 – grannfrua

    SVAR:
    Ja, hundlivet är underbart!

    Voff!
    Hugo

  5. kerstin
    16 december, 2005 @ 18:31

    Vilken underbar helg du har haft. Vilken tur du hade Hugo att du kom till rätt familj, som gillar att vara ute och smutsa ner sig.
    Kram från husses mamma och pappa

    SVAR:
    Nu måste jag ju berätta en hemlis faktiskt. Jocke och fi@ var ju och hälsade på mig och mina syskon, från det att vi var tre veckor. Varje gång de kom dit, gjorde jag mitt bästa för att få deras uppmärksamhet. Jag la mig i knäet, åt på deras skosnören, pep och pussade på dem. Och se! Det blev som jag ville! Jag fick komma till Asklunds!
    Så vi kom överens om att det var bäst om jag fick flytta hem till dem!
    Här har jag fått tag i Jockes goda skosnören!
    Voff!
    Hugo