Låååångpromenad
Idag fyller Jocke 35 år! Hurraaaa! Men idag firade vi bara lite. Mer blir det den 20:e! Dessa vackra blommor fick han av sin farmor Britta. (Se föregående inlägg!)
En vacker bukett från farmor Britta
Det var återigen underbart väder! Sol. Iskallt. Vindstilla. För att variera oss, gick Hugo och jag till St Sigfrids Plan. Där rinner det en bäck. Vi gick utmed den.
Hugo spanar utmed bäcken
Vi gick där på gångbanan då Hugo plötsligt stannar till med svansen rakt ut och blicken spänt stirrande mot vartifrån vi kom ifrån. Jag vände mig om för att se på den spännande fågeln eller vad det nu kunde vara. Det var en tant!
Hon var långt bort. Men Hugo stirrade.
Ljuset sken så vackert mellan träden, så jag ville ta en bild av Hugo. Jag bad honom att sätta sig, vilket han motvilligt gjorde, fortfarande med blicken stint riktad mot damen som nu var lite närmare. Men fortfarande var det gott och väl 50 meter mellan oss och henne.
Jag satte mig på huk framför Hugo för att ta bilden. Uppenbarligen satt jag ivägen för utsikten mot damen!
Jag skymmer sikten för Hugo
Till slut kom damen ikapp oss, gick förbi, och så var det inte mer med det. Undra vad han såg hos henne…
Tanken var att promenaden skulle bli cirka 30 minuter lång. Det blev det dubbla! Det fanns så mycket vackert att se, så många dofter att lukta på och vårtecken!
Ta dessa snödroppar t ex!
Snödroppar fotograferade idag!
Hugo och jag var alldeles slut när vi väl kom hem! Han gick och la sig på schäslongen och jag satte mig i köket för att läsa tidningen.
Jag hade hunnit igenom en stor del av GP när jag kom till en artikel om en man vars muskler förtvinade mer och mer för var dag. Det var så hjärtgripande att jag började storgråta! Vem kommer då springande från sovrummet? Hugo! Han viftar intensivt på svansen, puffar med nosen och pussar på mig! Jag slutar självklart att gråta! Han tittar en gång till på mig, sen vänder han och går och lägger sig igen. Jag gillar den hunden! 🙂
Hugo med sin lilla björn
