2 Comments

  1. Habibi
    22 september, 2005 @ 07:11

    Man får vara med om mycket konstiga saker ibland. Min matte hon vänder hem igen när det precis har börjat bli kul ute. Jag möter så många kul hundar och människor som jag känner för. Då rusar jag som en stolle för att få ut så mycket som möjligt av dem.
    Då går hon hem med mig och tränar, säger hon. Va?!
    SVAR:
    Ja, du Habibi, vad skall man säga om de där människorna?! Mysko, helt enkelt!
    Hon kanske tycker att hon tränar genom att hon får gå… Det kanske är det hon menar.
    Det är bara att kämpa vidare; ut och dra i kopplet så de kommer igång, varna och skälla när du ser livsfarliga skepnader (matte säger ofta ”Nämen Hugo, ser du spöken igen?!” Men hon skall bara veta så mycket farligt det finns!), hoppa så högt som möjligt så du kommer åt att pussa tvåbeningarna i ansiktet. På detta sätt får våra människor ett harmoniskt och lyckligt liv.
    Tror jag…
    Voff!
    Hugo

  2. Ralf Asklund
    22 september, 2005 @ 13:40

    Grattis Hugo! Att du har en Matte som inte ger sig i första taget!
    Slutet gott, allting gott!
    SVAR:
    Jo, matte verkade ju må riktigt bra av en sådan promenad. Kanske jag borde ta ut henne på en likadan tur idag..!
    Voff!
    Hugo