Lyxig fredag
Imorse vaknade Hugo och jag vid lagom tid. Jag sträckte på mig. Hugo sträckte på sig. Jag gäspade. Hugo gäspade. Sen gosade vi godmorgon.
Jag gick upp och öppnade sovrumsdörren. Då mötte mig en doft av nybakat bröd! Kan du tänka dig lyxen!? Jocke var hemma! Och till råga på allt hade han hunnit baka två stora goda limpor.
Ljuvliga limpor
Nu var det ju inte så toklyxigt att Jocke var ledig. Nix, det var bara sovmorgon som gällde.
Men Hugo och jag fick i alla fall en morgonpromenad med honom i skogen!
Hugo och husse Jocke
På vandringen genom skogen visade Hugo och jag, Jocke alla spännande ställen vi brukar besöka om vardagarna.
Här tittar vi på ett av de enorma träd som knäcktes i senaste stormen.
En knäckt ek
Här kollar Hugo sitt släktträd…
När Hugo och jag hade visat allt fint som vi brukar se i skogen, tog Jocke täten. Genast hittade han ett mycket speciellt träd som Hugo och jag aldrig hade sett!
Man kan ana en hugobakdel i bilden
Inte nog med detta! Jocke fann även ett klart vårtecken!
Ett äkta vårhänge
Precis när vi sett detta vackra, började det regna än mer.
Vackra regndroppar på gren
Nu tyckte Hugo det var dags att gå hemåt, så vi följde hans exempel.
Regn i skog
Väl hemma blev det dusch och varma filtar! Och jag får nog erkänna att det slank ner några limpmackor också…! 🙂
Ralf Asklund
5 februari, 2005 @ 11:18
Nunne tycker att limpan ser god ut och beundrar glorian över Hugos huvud!
Ni är fantastiska!
kent
5 februari, 2005 @ 12:43
Jojo Fia!
Det var en fin hyllning till Jocke. Han är en pärla och vilka bak han gör. Man blir ju rent av sugen på en macka.
Vandringen med Hugo är finfin.Det stormfällda trädet ger en föreställning om vilka krafter som var igång under stormdagen. Vi såg att det hade svept på bra också i Danmark på vår färd söderut.Beträffande vädret ser det ut som en vinterdag i allmänhet därhemma. Det är trots allt lite varmare där vi är nu men just idag är det regn och bara några grader över kylskåpsnivån.
Slutligen vill jag berätta att alla goa bilder på Hugo syns perfekt också här, 300 mil söderut. Tekniken är fantastisk, eller hur.
Hälsningar från Kent och Lillwi